The Wrath & The Dawn – Renée Ahdieh

Hon kom för hämnd. Kommer hon att stanna för kärlek?

25541572Titel: The Wrath & The Dawn
Författare: Renée Ahdieh
Serie: The Wrath & The Dawn #1
Sidantal: 388
Förlag: Speak
Språk: Engelska
Utgivningsår: 2015
Betyg: 5/5

Handling:
Khalid är den 18-åriga Kalifen av Khorasan, och kallas för ett monster. Varje natt tar han en ny fru, bara för att ha henne dödad vid soluppgången.
Shahrzad är den första som frivilligt blir Khalids fru. Hon har lovat att stoppa hans dödande, för den vän hon förlorade och de som har blivit dödade innan.
Otroligt nog så överlever Shahrzad sin första morgonen, och den nästa.
Varje natt förtrollar hon Khalid med hennes berättelser, för att kunna köpa tid och gräva djupare om hans förflutna.
Men om Khalid verkligen är det monster folk pratar om, varför finner då Shahrzad det så enkelt att falla för honom?

Favoritkaraktär: Shahrzad

Min åsikt:
Den här hamnar lätt på min lista av Best Reads 2016. The Wrath & The Dawn var en otrolig berättelse som grabbade tag i mig redan från början. Ahdiehs sätt med hennes ord var helt underbart.

Jag hörde om den här boken genom min Bookstagram (randombookblog) och satt den omedelbart på min att läsa lista. Så när jag var på Science Fiction Bokhandeln för några veckor sedan så såg jag den där, och boken bara kallade på mig. Och nu när jag var på semester, såg jag det som min chans att börja läsa den och jag kan helt enkelt säga att den gick väldigt snabbt att läsa ut.

Karaktärerna i den här boken var annorlunda från andra karaktärer jag läst om innan. Det här är en stad som har det tufft, med invånare som kanske inte är dem rikaste. Att boken handlade om en tjej som var ute efter hämnd på en kung, har jag aldrig hört om innan. Och jag fick reda på att det här är en retelling, och jag älskar att läsa retellings eftersom att dem är tänkta efter en annan bok men gjorda på ett helt nytt tankesätt (som tillexempel The Lunar Chronicles av Marissa Meyer).

Shahrzad var en stark huvudkaraktär som tänkte smart och trodde på det hon gjorde. Hon volonterade för att få hämnd för sin bästa vän, som oturligt nog var ett av offren Kalifen av Khorasan dödade. Och det jag tyckte var så otroligt var att hon fick Khalid att inte döda henne genom att berätta olika berättelser för honom. Hon visste inte om hon skulle överleva, men gjorde allt för att försöka.

Khalid… Det kommer låta knäppt, men ja, jag gillade honom. I början av boken så var han inte hård utan han var en blandning mellan det och något annat, jag kan inte riktigt sätta ordet på honom. Det enda jag kan säga är att han var inte kall och hård, som jag hade sett framför mig. Utan han var en man med känslor, som växte under bokens gång.

Något den här boken också överraskade mig med var att den berättades i olika perspektiv. Jag trodde att den bara lästes i Shahrzads, men helt plötsligt dök någon annans tankar upp. Och jag är oftast inte så förtjust i det utan vill helst läsa i ens perspektiv, men Ahdieh fick det att funka och gjorde så att jag fortfarande ville läsa den 🙂

Kort sagt, så var det här en jättebra bok och jag rekommenderar den såååååå mycket! Den var verkligen jättebra, och jag längtar tills jag ska börja läsa andra boken: The Rose & The Dagger ❤

//Kram Pal

Annonser

Splintered – A. G. Howard

Välkommen till det riktiga Underlandet…

12558285Titel: Splintered
Författare: A. G. Howard
Serie: Splintered #1
Sidantal: 371
Språk: Engelska
Förlag: Amulet Books
Utgivningsår: 2013
Betyg: 4,5/5

Handling:
Alyssa Gardners gammel-gammel-gammel mormor är Alice Liddell, flickan som var inspirationen bakom Alice i Underlandet av Lewis Carroll. Enda sedan Alice Liddell berättade sina galna drömmar för honom, så har galenskap funnits i deras familj. Alyssas mamma är på institut, och både Alyssa och hennes mamma hör plantor och djurs röster – fast Alyssa har alltid hållit det hemligt för att inte själv behöva hamna på institut för galenskap.
Fast hon och hennes mamma kanske inte är galna. Tänk så är inte det Carroll skrivit, rätt?
Men för att kunna bryta förbannelsen av galenskap, måste Alyssa gå ner för kaninhålet och rätta alla felen i Underlandet, en plats full av konstiga varelser med mörka avsikter. Med sig har hon hennes crush – Jeb- och när hennes resa väl börjar så är hon sliten mellan Jeb och den förtrollande, farliga magin runt Morpheus – hennes guide i Underlandet.
Men ingen i Underlandet är som dem verkar, och inte ens Alyssa själv.

Favoritkaraktär: Alyssa

Åsikt:
Jag har inte läst Alice i Underlandet av Lewis Carroll, men jag har sett alla filmerna som handlar om boken. Den tecknade har alltid varit en av mina favoritfilmer, och för att jag skulle förstå den här boken så tog jag till filmen som stöd för att känna igen alla karaktärerna.

Men karaktärerna i den här boken är inte alls som karaktärerna i filmen, i filmen är dem mer mjuka och barnvänliga men här, här är dem hårda och mörka. Så det är lite karaktärstvister, man känner igen dem men ändå inte.

A. G. Howard har lyckats att skapa en skrämmande men liknande värld till Alice i Underlandet, och jag satt genom hela boken och ville bara ha mer och mer. Varje sida grep tag i mig, och varje sida var bättre än den andra. Underlandet var någonting av det mest spännande grejerna jag läst om, jag har sett filmerna om Alice i Underlandet – men det är något helt annat att läsa om det. Speciellt med att det var en mörkare bok. Hur Howard beskrev omgivningen var väldigt bra, och jag tycker att hennes skrivande är fantastisk. Kommer att se framemot hennes kommande böcker (och att läsa klart den här serien).

Alyssa var en underlig karaktär, och är väldigt annorlunda från Alice Liddell. Här är det ingen blå klänning med ett vitt förkläde ovanpå, Alyssa skejtar och klär sig mer som en punkare än något annat. Hon är inte en söt och tyst tjej, utan gör som hon själv vill och försöker komma så långt bort från hennes familjs galenskap som det går.

Vissa delar av den här boken förstod jag mig inte på, och tyckte kunde förklaras lite bättre. Men det har nog även med att jag inte läst själva boken av Lewis Carroll, vilket gjorde att jag inte förstod karaktärerna lika mycket. För att Howards skrivande är som sagt otroligt bra.

Det var en mycket underhållande bok, med fantastiska karaktärer. Den här retellingen på Alice i Underlandet var jättebra, och om jag någon gång stöter på en annan retellingen om Alice i Underlandet – vet jag inte om jag kommer tycka den är bättre för den här boken var så bra. Visst den har sina flaws och kan bättras på på vissa ställen, men i överhand så var den grymt bra.

Någonting jag skulle varna om är att dem rekommenderar att man ska vara 14 eller äldre för att läsa den här boken. Jag gillar inte att sätta åldersgränser på böcker, men vissa delar var lite skrämmande (ska jag vara helt ärlig så blev jag så äcklad av början av boken att jag inte visste om jag skulle fortsätta den eller inte). Men om du är yngre än 14, så är det ditt eget val och vad du känner att du klarar av att läsa i en bok 🙂 Jag rekommenderar den här boken starkt om du tycker om/älskar Alice i Underlandet, och för alla andra som inte gillar Alice i Underlandet så tycker jag att ni ändå borde ge den en chans!

//Kram Pal