Uppvaknandet – A. R. Yngve

Att bli uppväckt ur en frusen sömn och vakna 900 år in i framtiden…

29981072Titel: Uppvaknandet
Författare: A. R. Yngve
Serie: Darc Ages – De mörka tidevarven #1
Sidantal: 194
Förlag: Wela förlag
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2016
Betyg: 3,5/5

Handling (från Goodreads):
David Archibald blir uppväckt ur en frusen sömn. Han befinner sig 900 år in i framtiden, i en värld ärrad av katastrofer och krig. Civilisationen har dragit sig tillbaka till befästa stadsstater, där feodahlherrarna och deras riddare härskar. David finner sitt öde: att rubba denna medeltida framtid i sina grundvalar och starta en ny renässans. Han blir den osannolike hjälten kallad DARC…

Favoritkaraktär: Darc

Åsikt:
Först av allt vill jag bara än en gång tacka så mycket till A. R. Yngve och Wela förlag att de skickade ut ett recensionsexemplar till oss. Jag ber om ursäkt för att det tog så lång tid att börja läsa den, men jag hittade inte direkt den rätta tiden att läsa den förrän nu 🙂

Den här boken var väldigt speciell. När jag läste handlingen på den förväntade jag mig att framtiden hade blivit en ny medeltid. Visst det var så, men det fanns även robotar med och t.ex. botemedlet för cancer var hittad. Så det var medeltid fast med spår av ny teknologi. Vilket var väldigt intressant att läsa om.

Jag gillade hur A. R. Yngve skrev, jag tyckte att hans sätt att beskriva saker var väldigt bra och fick mig att förstå vad boken handlade om.

Något jag tyckte var lite speciellt var att det var en ny tid. Så vår tid (alltså den tiden vi lever under nu) under den här boken var kallad för Guldåldern, och de levde i 940 år efter Monro istället för t.ex. 2000 år efter Kristus (jag vet inte om det är så, men jag har för mig att det står i boken att det är årtalet för oss hade varit 2897 E. Kr). Det skedde ett krig och så fick dem en ny tid, Monro. Och istället för att ha Gud så hade man en Gudinna.

Darc (eller David Archibald) blev då uppväckt från en frusen sömn efter att han blivit nerfrusen för att sedan väckas upp när botemedlet för cancer var hittat. Men eftersom kriget kom så glömde man helt bort att man frusit ner honom, och han blev då uppväckt 940 år efter Monro. Han trodde han skulle bli uppväckt tidigare, och att hans barn och exfru fortfarande levde. Men så blev det inte riktigt…

Så han fick dela med sig om sin information och vetande om Guldåldern för de som levde 900 år efter Monro. Darc var en bra karaktär, och förmodligen den jag förstod mig mest på. Den här boken är berättad ur väldigt många karaktärers perspektiv, i ungefär tredjepersonperspektiv eller allvetande. Och de som levde i framtiden/medeltiden hade ett annat sätt att prata på, så vissa ord förstod jag inte men när Darc berättade ur hans så förstod jag ungefär allt vad han sa.

Jag gillade även väldigt mycket vänskapen mellan Darc och Dohan (Bor Damons son) 🙂

Boken var underhållande att läsa och det gick väldigt snabbt att ta sig igenom den. En sak jag tyckte väldigt mycket om i boken var illustrationerna. Det gav läsaren en mer insyn på hur karaktärerna såg ut, och vad som ungefär skulle hända. Så stort plus på det 😀

Något som var lite minus var hur snabbt kärleksfronten gick. Det var ungefär så här att en karaktär träffade någon, tyckte den var dum och sedan plötsligt bara blev dem kära i varandra. Och eftersom att jag läser rätt mycket böcker som bara innehåller kärlek och oftast har kärlek i sig. Så har jag ett visst sätt jag vill att det ska gå. Pojke möter flicka. Det tar en liten lång tid för dem att bli kära, men oftast blir dem tillslut det och det händer ungefär i slutet av boken. Så från början till slut. Här träffades två karaktärer inte förrän i ungefär slutet. SPOILER! Och tjejen (Meijji) tyckte killen (Dohan) var ett monster först för att han dödade hennes ”djur” men sen gick hon tillbaka till djurets rester/det som fanns kvar av det, upptäckte tydligen att det var ett monster och inte hade en själ och blev då konstigt nog kär i killen som dödade djuret… VA?!?! JAG FÖRSTÅR INTE! Men vissa av karaktärerna tänkte lite dumt enligt mig, alltså inte riktigt som jag hade förväntat mig att man skulle tänka i en sådan situation.

Jag tänkte inte på det innan, men nu när jag gått igenom boken lite så upptäckte jag en konstig sak. Det står i boken att Darc är 940 år in i framtiden och om man räknar i E. Kr så var året 2897… Men 2897 minus 940 blir 1957… Och då måste kriget ha utspelats år 1957, men Darc nerfrystes inte förrän år 1999. Jag förstår inte riktigt det… Om det är någon som har en förklaring på om jag tänkt fel eller något, så skulle jag bli tacksam om ni skrev det i kommentarerna 🙂

Men annars var resten av boken bra, och jag tyckte den var intressant att läsa. Jag kommer förmodligen läsa nästa del i den här boken, och jag har e-böckerna men på den senaste tiden har jag upptäckt att läsa på skärmar inte riktigt är min favorit (mina ögon gör ont av det), så isåfall kommer det nog bli i bokformat (alltså en riktigt kopia av boken). 🙂

Jag tycker att både tjejer och killar kan läsa den här boken. Men om man som tjej helst vill läsa böcker med starka kvinnliga huvudkaraktärer så är det här inte boken för dig. Det är mestadels bara manliga huvudkaraktärer här, och man fick bara höra en tjejs perspektiv och det var väldigt sent i boken. Men jag gillade den även fast jag oftast är en sådan som gillar att läsa böcker om kvinnliga huvudroller. Jag har aldrig läst något liknande förut 🙂

TACK SÅ JÄTTEMYCKET ÄNNU EN GÅNG!

//Kram Pal

Annonser

The Murder Complex – Lindsay Cummings

Welcome to the Murder Complex. You cannot see us. You cannot feel us. BUT WE ARE HERE. AND WE CONTROL YOUR EVERY MOVE.

13576132Titel: The Murder Complex
Författare: Lindsay Cummings
Serie: The Murder Complex #1
Sidantal: 398
Språk: Engelska
Förlag: Greenwillow Books
Utgivningsår: 2014
Betyg: 4/5

Handling:
Meadow Woodson, en 15-årig tjej som har blivit tränad av sin pappa att slåss, döda och överleva i vilken situation som helst. Hon bor på en husbåt i Florida med sin familj, och har knappast någon mat att äta. Deras stad styrs av The Murder Complex, du kan inte se dem men dem styr varje steg du tar.
När Meadow möter Zephyr så vet varken hon eller han att han styrs av The Murder Complex och är programmerad att döda. Vad kommer hända i en stad som deras? Och vem är det egentligen som styr The Murder Complex? Och kan Zephyr hålla Meadow borta från sin familjs tragiska sanning?

Favoritkaraktär: Zephyr

Åsikt:
Det här var en av de läskigaste böckerna jag läst. Den här boken är ju då en bok som handlar om en framtid där vi skulle tvingas döda för att få jobb. Vilket gjorde den här boken väldigt hemsk, men den var även väldigt bra.

Meadow kan jag erkänna var inte så kall som jag trodde hon skulle vara. Med tanke på att hon har blivit tränad till att slåss och döda, så tänker jag mig en människa som skulle kunna göra det utan problem. Visst hon kunde döda någon utan problem, men det var vissa situationer hon helst inte ville göra det men var tvungen. Hon hade inget val. Men jag antar också att det har att göra med att hon har lärt sig att bara tänka på att hjälpa till med försörjningen för sin familj, och bara tänka på dem. Stäng dem andra ute. För hon har inte riktigt några vänner förutom sin lillasyster. Men sedan träffar hon Zephyr och då ändras saker lite.

Zephyr var inte en mesig kille, men en kille som visade mycket känslor. I de flesta böcker jag läst så håller killarna känslorna inombords och visar ingenting offenligt. Men när Zephyr och Meadow först träffades, hittade hon honom i en svår situation där han var väldigt sårbar. Zephyr vet inte att han är med i The Murder Complex, men han kan känna att han har gjort något fel varje gång han har dödat någon. Men när The Murder Complex sätts igång, kan INGENTING få honom ur det.

Jag tyckte kanske att relationen mellan Meadow och Zephyr var lite väl snabb. Det var inte kärlek vid första ögonkastet för henne, men ungefär var det så för honom. För tydligen så hade han drömt om henne innan, utan att han hade träffat henne… Like what? Men visst, i böcker kan allt hända och jag tyckte man fick en hyfsat bra förklaring på varför (trots att jag fortfarande har några saker jag inte förstår).

Vissa grejer i boken skulle jag velat få lite mer beskrivet på, men i överlag så tycker jag att den här boken av Lindsay Cummings var väldigt bra för att vara (tror jag) hennes första bok. Den gick väldigt snabbt att läsa – jag läste ut den på ungefär 2 timmar under min flygresa hem till Sverige. Så om ni letar efter en bok som bara tar några timmar att läsa, så är det här definitivt den. Sidorna är ganska korta, så det var nog det som gjorde det enklare att läsa.

Jag kommer definitivt läsa andra boken, för jag vill gärna få reda på hur det kommer sluta med tanke på vad som hände i slutet av bok 1. Men innan jag ska läsa den har jag planerat att även läsa hennes (Lindsay Cummings) och Sasha Alsbergs (booktuber) bok Zenith, den låter väldigt intressant.

Men som sagt om ni vill ha en snabb bok att läsa, så rekommenderar jag den här boken. Fast tänk på att den har dödande och sådant i sig, så det kanske inte är anpassad till barn vid 10 års åldern, utan ungefär 13-14+ skulle jag tro. Det beror på om man känner sig bekväm med att läsa sådant 🙂

//Kram Pal

Alienated – Melissa Landers

Det är dags för aliens att komma till jorden…
13574417Titel: Alienated
Författare: Melissa Landers
Serie: Alienated #1
Sidantal: 344
Förlag: Hyperion
Språk: Engelska
Utgivningsår: 2014
Betyg: 4/5

Handling:
För 2 år sedan så gjorde aliens kontakt med jorden. Och nu ska Cara Sweeney dela ett badrum med en.
Hon och hennes familj har blivit valda att få ha en L’ehir utbytesstudent. Med det här så är Caras framtid på plats och gör så att hon kommer att komma in på hennes dröm universitet, och även göra så att hon kan få information om L’ehirs till sin blogg.
Men Cara vet inte vad hon ska tycka när hon träffar Aelyx. Människor och L’ehirs har nästan likadana DNA, men med tanke på hur kall, irriterande smart Aelyx är så kan han inte kännas mer alien.
Men med protester från folk runtom kring dem, och anti-L’ehir paranoia så är plötsligt inte skolan säker längre för Cara eller Aelyx. Hotande lappar dyker upp i Caras skåp och en polis måste ta hon och Aelyx till deras klasser.
Cara får stöd av någon oväntad. Hon inser att Aelyx inte bara är en vän, utan att hon har fallit hårt för honom. Men Aelyx har gömt sanningen om varför han är där, vilket kan ge dödliga konsekvenser för mänskligheten. Snart kommer Cara att få slåss för sitt liv, pojken hon älskar och framtiden för hennes planet.

Favoritkaraktär: Cara

Åsikt:
Så jag fick den här boken av 2 av mina bästa vänner (en av dem var Pepsi) som födelsedagspresent. Och jag hade hört saker om den innan, och hade själv tänkt köpa den (men nu fick jag den, vilket var mycket bättre 😀 ). Och när jag började läsa den så var jag sjuk, och visste ni att aliens hjälper riktigt bra när man är sjuk? Hahah, men faktiskt – boken tog mig bara några timmar att bli klar med och den var verkligen bra.

Själva handlingen var verkligen intressant redan från början. Det där med att aliens har kontaktat jorden, och sedan skickar ner utbytesstudenter – L’ehirs. Jag själv tycker det är rätt coolt, eller snarare intressant att läsa om. Aliens är alltid intressanta att läsa om, och jag älskar att läsa om folks egna tankar om hur Aliens verkligen är (som t.ex. Alienated, E.T, Lux). Alla är nästan alltid olika – förutom att i dem flesta Young Adult böcker så är Aliens (speciellt killarna) väldigt snygga 😀

Cara var en karaktär som var väldigt rolig att läsa om. Jag älskade att man fick läsa hennes blogginlägg hon gjorde om L’ehirs och hennes tankar och reflektioner om dem. Hennes val av vänner var väl inte direkt mina favoriter. Jag förstår deras rädsla av Aliens (för kom igen, vem hade inte blivit livrädd) men hotande lappar, att behöva dra in en polisstyrka att ta runt Cara och Aelyx i skolan. Alla var så ovänliga mot L’ehirs förutom typ dem i Caras familj. De var som om de andra tyckte att Aliens inte är personer med känslor, men det är dem. Vilket gjorde att jag tyckte att dem flesta var omänskliga för att de inte var så vänliga.

Aelyx var väldigt kall i början men växte under bokens gång, och fick mig att börja gilla honom. Det var lättare att förstå honom när man fick läsa ur hans perspektiv, för utan det så hade jag tyckt att han var lite väl kall, och jag vill helst gilla huvudkaraktärerna. Så jag gillade att man fick läsa båda tvås perspektiv, för utan det hade jag nog haft många frågor 🙂

Vissa grejer i boken var lite konstiga, men de bra grejerna i boken vägde upp det. Så jag kommer definitivt läsa andra delen av den här serien, och det ska bli jätteintressant att få reda på mer. Speciellt med hur boken slutade 🙂 ❤

//Kram Pal